I dammet vaknar minnet

Atjooo
Jag städar kontoret, ni vet det där man skall göra sedan när man har tid. Men städningen beror egentligen inte på att det inte finns något annat att göra utan mer av nödvändighet – pappershögar välte. En tunna är nu fylld och när jag ser mig omkring så kan jag lätt fylla en till.

Ett roligt papper som dansade fram är en skrivelse från februari 1999, ”Livsviktigt – ett gott projekt”. Socialdemokraterna föreslog kommunstyrelsen att man skulle göra ett projekt som innebär ökad kunskap inom köken för att öka användningen av ekologisk mat och att laga mat från grunden. Jag minns att jag hade ett par inspirerande samtal med en kvinna som var utbildad storkökskock. Hon gav många tips på hur man skulle kunna ha det i köken. Tillsammans med hennes tips och boken ”Ekologisk mat i storkök” av Carola Magnusson så formades projektförslaget vi lämnade in.

”Mat är så mycket mer än bara något man äter för att bli mätt. Det handlar om en helhet där lust, njutning och gemenskap, hälsa, miljö och etik är bärande ingredienser”. Av vårt projektförslag blev inget. Vi fick inte majoritet för förslaget.

Men det roligaste är: februari månads Kommunfullmäktige i år, beslutade att sätta pengar på ett projekt som skall höja kunskapen inom kommunens kök för att öka inslaget av ekologiska livsmedel och att laga mat från grunden. Projektet inbjuder 10 kök att börja och i projektledningen ingår också personal som redan jobbar i kommunen. Socialdemokraterna i barn- och utbildningsnämnden jublade, och jublade gjorde också S i Kommunfullmäktige. Äntligen, sa Britt-Marie. Just då mindes jag inte att det var, nästan på dagen 11 år sedan Socialdemokraterna föreslagit något liknande.
Det gäller att inte ge upp!