Schampot tar aldrig slut.

Göran Hägglund, ordförande för KD ansvarig socialminister, säger bestämt att utförsäljningen av Apoteken är bra för Sverige. Men frågan är om det är bra för svenskarna, speciellt de som är sjuka. Numer finns det gott om schampo, smink och tuggummi, men sämre med mediciner på Apoteken. 

Jag har en väninna som är beroende av en cellgiftsmedicin. Den är nästan alltid slut när hon måste hämta ny på Apoteket. Restnoterad. Annan medicin hon behöver saknas ofta eller så erbjuds en billigare sort. Problemet är att den inte alltid är lika, det kan vara något annat bindmedel som innebär att den inte funkar på henne. Det är i princip ”månadens vara” som gäller. Är det medicinskt ansvarsfullt?  

Bristen på att läkemedlet läkaren skrivit ut, inte finns i lager ger också både praktiska och ekonomiska problem. ”Kommer sen” gör att man måste åka till Apoteket en gång till. Kostar mycket för dem som måste ha sjukresa/färdtjänst.

Antal Apotek har ökat och visst är det bra att kunna köpa huvudvärkspiller i affären, men man förväntar sig att Apoteket har den medicin som man behöver för att hålla sin sjukdom stången eller bli frisk! Så är det inte idag. En annan vän berättade att den medicin han behövde var restnoterad till december.

Dessutom berättar landstingen om hur läkemedelskostnaderna ökar. Jag hörde själv Mats Odell (KD) säga att det får man ju förstå att medicinen blir dyrare i och med utförsäljningen av Apoteksbolaget, ”de privata måste ju få tjäna pengar”.

Syniskt. Är man sjuk behöver man medicin och den receptbelagda ska finnas på Apoteket. När jag behöver schampo, lotion och tuggummi kan jag köpa det på Coop eller ICA.

Göran Hägglund (KD) och Alliansregeringen, det var faktiskt ett sjukt dåligt beslut att privatisera Apoteken!

Egentligen är det rätt enkelt

Tillit och Tolerans är det som skapar Tillväxt, läste jag i ett referat från en forskningsrapport som en klok kvinna på Högskolan i Jönköping skrivit.

Värnamo Kommun kallar sig den "mänskliga tillväxtkommunen". Hur mänskligt det egentligen är kan ju jag som oppositionsråd ifrågasätta. Och var finns den "omänskliga tillväxtkommunen"? Ingenstans hoppas jag.

Alla människors lika värde, lika rättigheter och lika skyldigheter är centralt. Jag tycker det är "skämmigt" att min kommun inte har ett enda registrerat partnerskap, människor med annan sexuell läggning än den "normala" flyttar eller är tysta. Det mullrar oroväckande från dem som inte vill välkomna nyinflyttade - trots att Värnamo Kommuns välstånd bygger på att så många människor från världens olika hörn flyttat hit och jobbat och trots att det religösa är en så stor del av föreningslivet. Arbetsmarknaden är enkönad och jämställdhet verkar mest finnas på pappret. Suck!

Både tillit och tolerans har verkligen förutsättningar att öka i min kommun. I ett samhälle där barnen skrattar, växer upp trygga och sugna på att lära sig mer, finns hela skalan av jämlikhet och solidaritet - det som skapar frihet, frihet på riktigt.

Beslut, på alla nivåer, måste leda till att människor känner trygghet, har självkänsla och vågar. Då växer tilliten till varandra och systemen. Toleransen ökar och de så viktiga människorna som vågar testa nya ideer tillåts göra detta och de så viktiga människorna som får saker och ting att rulla skapar trygghet och säkerhet. Kreativiteten får blomma. Det är ju ganska enkelt egentligen, eller hur?

Jag har förmånen att få möta människor ibland som har en härlig vilja att jobba utvecklande, se möjligheter och har en enorm tilltro till vad som kan göras om man samarbetar. Det är kul. En av alla glada prickar är http://tillvaxten.se/.

Så trots att man känner sig otålig ibland för att saker och ting går så saaaaakta, så kan det vara en finess att skynda långsamt - likt en sköldpadda - målmedvetet och enträget med tjockt skal tar man sig mot målet för ökad Tillit och Tolerans för hållbar Tillväxt.

Skjut inte på budbäraren

Rädda barnens nya rapport om barnfattigdomen i Sverige visar att den fortsätter öka. 13% av alla barn i vårt land lever i fattiga familjer, det är 28 000 fler 2009 jämfört med förra rapporten för 2008.

Har haft förmånen att kunna ta långfrukost idag och läsa morgontidningar. En ledare i fp-liberala morgonbladet ondgör sig över barnfattigdomen, vilket väckte hoppet i mig i tron att äntligen så kan det bli politisk enighet om krafttag mot barnfattigdomen.
Men huvudargumentet i ledaren visade sig vara skäll på Rädda Barnen! De redovisade inte rätt, de hade tillräckligt tydligt beskrivit att bostadsbidragen höjts osv.

Skjut inte på budbäraren när budskapet inte faller inom den önskade ramen!

Visst är det så att åtgärder behövs för att bekämpa fattigdomens orsaker. Kampen mot arbetslösheten är en, förbättringar inom trygghetsförsäkringarna är ett annat, stoppet för avgifter inom skolan ett tredje exempel. Men även kampen för lika lön för lika arbete, jämställdhetsarbetet ingår i vad som behöver göras. Det är inte ovanligt att barn som lever i fattiga familjer har föräldrar (oftast är det mamman) som har ett lågavlönat deltidsarbete.

Jag är tacksam över att Håkan Juholt (S) satte upp barnfattigdomen som en av de viktigaste jämlikhets och välfärdsfrågorna. Löser man grundorsakerna för denna fattigdom så löser man också mycket av annat.

Jag är tacksam över att Rädda Barnen fortsätter ta ansvar för att ta fram underlag och visa på hur barn har det. Att barnen är vår framtid är ingen floskler utan ren skär sanning.

Vilket samhälle vill vi ha?

http://www.rb.se/press/pressmeddelanden/Pages/BarnfattigdomiSverige.aspx

Det finns ledare och de som borde kunna vara ledare

"Vårt svar är mer demokrati, mer öppenhet och mer humanitet. Men aldrig naivitet.", så sa Norges statsminister Jens Stoltenberg i en av alla interjuver efter attentatet och morden. Rak i ryggen och med stadig blick gav han stöd och trygghet till alla oss som förlamade försökte förstå illdådet som hänt. I den svåra stund och med den press han har på sig uppträdde han som en riktigt stor ledare man verkligen får respekt för. En man med ett förhållningssätt som uppskattats också av många som inte delar hans/vår socialdemokratiska politiska ideologi.

Fortfarande känns det otäckt och ofattbart, de fruktansvärda och meningslösa morden och attentatet. Hur kan man? Arma människor som är drabbade, sår som aldrig läker. Vi är omskadade i hela vår värld. Norge är våra vänner och grannar, men detta ofattbara drabbar över gränser. Attentatet och morden var ett slag mot demokrati, men framför allt också ett övergrepp på Arbetarerörelsen och vår värdegrund om frihet, jämlikhet och solidaritet.

När jag satt i soffan framför tv under lördagen, kände jag tröst i Håkan Juholts småländska som beskrev sorgen och medkänslan samt avskyn mot dådet. Urban Ahlin gjorde bra ifrån sig i studion. Men var fanns Sveriges statsminister och Utrikesminister? De hade avböjt att vara med!

Alla som känner mig vet att Fredrik Reinfeldt inte är min favorit. Visserligen känner jag inte karlen personligen utan dömer honom utifrån hans politiska gärning. Men han är nu den högste politiske ledaren i Sverige och i vårt grannland har ett otäckt dåd begåtts mot hela demokrati och en demokratisk politisk rörelse! Då avböjer både han och Bildt att vara med i TVstudion som helt ägnar sig åt denna hemska händelse. Vågar han inte? Kan han inte? Så småning om fick tydligen någon i staben upp Reinfeldt i en presskonferens med ett relativt välskrivet manus. Men då var skadan skedd. Han är ingen ledare som visar medkänsla utöver sina egna intressen.

Följderna av dåden i Norge jämfördes av några med 11 september i New York. Det finns likheter i den förlamning, vrede och sorg som människor känner. Dåvarande president Bush sa att antingen är ni med mig eller emot mig.... Någon kanske tycker jag överdriver när jag drar paralleller med Bushs högerpolitiske broder Reinfeldts frånvaro i en svår stund. Men jag jämför dessa bådas agerande med Stoltenbergs medkänsla och budskap om öppenhet och demorkati, snarare än övervakning och hårdare tag.

Jens Stoltenberg är en ledare man kan vara stolt över. Stödet för honom ökar hela tiden.

En fluga gör ingen sommar och Göran ger hopp.

En fluga gör ingen sommar, ett gammalt citat jag kom att tänka på när jag nyss smäckte flugor i ett antal som därmed borde räcka för minst fem somrar! Efter en stund med smällaren så är alla flugorna borta, ända tills manbekvämt lagt sig på soffan med en bok. Då kommer de och klampar på näsan. Jag erkänner, den biologiska mångfalden i form av surrande små sexbenta har jag inget överst för.

Sitter på landet i en vackert röd stuga med vita knutar - tack vare svärföräldrar och deras händiga söner - njuter av utsikten. Skogen står grön och stolt, speglar sig i sjön, inga bullrande motorbåtar ute vid denna tid. Tre idisslande kossorr ligger rogivande på rätt sida, dvs den andra, om staketet och nypotatisen puttrar på spisen. Fint så det knappt är sant.

Har just avslutat "Den döende detektiven" och konstaterar att för min smak är det nog den, den bästa boken som GW Persson skrivit. att koppla avmed deckare är välgörande efter en vinter och vår full med kommunala handlingar, diskussioner, organisationsfrågor, politiska dilemman, trilskande motståndare, revisorer och annat som slukar all tid. Tar kraft från det som man egentligen vill göra, besöka verksamheter, lära mer och tillsammans med kloka människor forma goda politiska förslag....samt få dem genomförda!

"Kan vi då återgå till välfärdsbygget?

kan vi åter få en fördelning

som är någorlunda rättvis

och en politik i hela folkets intresse?

Javistt! Det är bara att börja.

Vi kan böjra i morgon!"

av Göran Greider

"Den demokratiska socialismen är inte bortfördtillutopiernaskyrkogård", klokt skrivet avdensamme Göran G.

Så är det, blir säkert bättre till hösten, efter sommarledigheten som raskt raderarut alla oväsentliga fakta, som t.ex. lösenordet till datorn. I morgon skall jag till stan och köpa nya flugsmällare...

Trevlig sommar!

Han med katedern

Det behövs kunskap och vidareutbildning för att fler skall kunna gå vidare och komma i arbete. Sa vår nye ekonomiske talesman i riksdagen (Tommy W). Men det är inte bara Tommy som har denna klara insikt. Näringslivet har nyligen uttalat sin kritik mot nuvarande vidareutbildningsbrist, EU kommissionären för lärande ifrågasätter varför Sverige inte har högre målsättning vad gäller människor som studerar vidare på högskola. Vi har ju legat i framkant. Argumenten för hur skolan för små och stora kan förbättras är många. Riktigt många. Lusten att lära är något vi människor behöver genom hela livet. Jag har nyss varit på tvådagarskonferens om skolan. Massor av intressanta och inspirerande föreläsare. Bland annat skolan där man helt gått över till att alla använder datornerna som ett hjälpmedel. Barn lär sig läsa och stava med hjälp av dator, datorn ljudar bokstäverna och barnen formar orden och skapar sina berättelser. Uppföljningen visar också att barnens handstil blivit mycket bättre. I datorn använder man typsnitt av samma form som "vanligt stil". Barnens läsförståelse hade också ökat. Ett annat föredrag berättade om skolan som inte har hemläxor längre. På barnens initiativ har läxorna tagits bort. Istället läggs tid i skolan på att lära, träna och testa. Fördel för lärarna är att få mer tid för undervisning nu när man slipper göra läxuppgifter och rätta, förhöra. Föräldrarna uppskattar att ha positiv tid med barnen istället för att tjata om läxläsning. I skolan kan eleverna besöka studierum för att förbättra sina kunskaper, individuella studier för att knäcka koden eller lära mer. Endast läsning är sådant som tränas vidare på fritiden. Framför allt visar forskningen på att lusten att lära måste hållas vid liv, personal som får chans att vidareutbilda sig blir bättre pedagoger och ledare, skolmiljön ska stimulera kombinationen av kreativitet och kunskap. Men så inleds hela konferensen med ett tal från minister Björklund som visserligen har ambitioner men de doftar för mycket av 60-tals fernissa och återblick. För tillbaka katedern i klassrummet blev sammanfattningen av hans tal. Suck, Sverige är ett litet land, vi behöver få växa som människor och lära oss nya saker hela tiden, hur skall vi annars kunna möta morgondagens behov och glädjeämne?

Cyklar, en ljusglimt i politisk röra

16 april öppnar Vandalorum (Nordens arena för konst och design hette det när jag lärde känna projektet). Äntligen. Vilken lång resa det har varit och så spännande det skall bli. Något liknande utställnings- och utbildningskoncept finns inte. Och så hamnar det första "mitt i Småland", här i Värnamo. Med fjärilar i magen har jag tyckt detta projekt varit mycket spännande och välkommet eftersom vår bygd inte har tillräckligt av denna kultur- och besöksmagnet. Det kommer att storma, vilket det alltid gör mellan varven inom kulturen, med det kommer framför allt att medverka till uppmärksamhet, kreativitet och att fler människor tar chansen att besöka vår del av världen!

Första utställningen, "Cykeln är det mest globala och därmed det mest humanitära fortskaffningsmedlet. Ett i allra högsta grad socialt medium och en tidsmarkin för framtiden" står det i pressmeddelandet. Så kommer ju Smålands Konstarkiv att flytta dit, allt på en plats.

En sådan ljusglimt behövs i den politiska röra som just nu finns i Värnamo Kommun. Bland annat har kommunrevisionen uppmärksammat brister i "ledning och styrning" och grava missar i rutiner när det gäller "investeringsprocessen Studentbostäder".

Kommunrevisorernas rapport visar på att det hela är riktigt illa och klantigt skött. Det som också retar mig är att när första besluten skulle tas, så gick vi S på försäkringarna att "allt var som det skulle". När äntligen beslutsförslaget kom angående studentbostäder på tomten tintill Gummifabrikens högskoleutbildning, så blev det inte rätt skött och nära dubbelt så dyrt som tänkt. Till kommunstyrelsen 21 februari utlovades vi få flera kompletterande redovisningar. Ännu (lördag fm) har inga nya handlingar kommit. Illa. Men vi (S) ger oss inte, allt skall fram och bristande rutiner måste förbättras så att inte något liknande händer i framtiden.

Idag skiner solen från en klarblå himmer och vinterkylan är överkomlig...