Nej, den mannen känner jag inte förtroende för.

Fast egentligen blev jag mer ledsen än arg, när jag läste artikeln i VN om den nyanställde kyrkoherden i Värnamo. En relativt ung människa, ser helt ok ut, citeras med åsikter jag önskar vore helt förlegade i ett modernt samhälle.

För mig är det viktigaste med kyrkan att den är öppen för alla människor, man skall känna sig välkommen oavsett vilken historia man har. Kyrkans personal är de som hjälps åt att berätta, att hitta orden som ger oss styrka och kraft att fortsätta. Det kristna budskapet som är ett kärleksbudskap och skall ge trygghet och framtidstro.

För att vara en öppen folkkyrka och nå ut till folk vill det ju till att man inte bara håller sig inom den fysiska kyrkans väggar och endast vänder sig till dem som går på gudtjänsten. Tyvärr finns det präster som inte ser kvinnor som jämställd människa, präster som hyllar ritualerna mer än att vara ute bland folk och prata, präster som inte respekterar all kärlek mellan två vuxna människor utan förstärker homofobin. Detta gör mig orolig. Med sådana företrädare fjärmar sig Svenska kyrkan mot folket och riskerar att bli en ”klubb för inbördes beundran”.

Tydligen är den nye kyrkoherden en av dem som inte vill viga homosexuella och inte ser fördelen med kvinnliga präster. Jag har inget emot att även kyrkans personal är engagerad i politiska partier, men vänder mig mot att en ledare för kyrkan i vår församling inte står för den människosyn och människokärlek som man kan förvänta sig av någon som ska berätta om kärleksbudskapet och trygghet i tron.

Men man skall inte döma en människa efter vad som står i tidningen, någon gång kommer vi att träffas – och då får du berätta för mig varför…