Men hur kunde det gå så illa?

Men hur kunde det gå så illa, var den stora frågan på valvakan i söndags.

Under mandatperioden har orättvisan och ojämlikhetens regeringspolitik lyst i våra ögon, sambandet mellan skatt och välfärd är tydlig inför oss. Minskar skatteinkomsterna i stat och kommun så blir det uppsägning av personal, neddragningar eftersom personalkostnaden är den absolut största delen inom kommun och landsting. Det hjälper inte att förskola och fritids skulle behöva fler personal för att kunna dela upp barngrupperna, så att det blir lugnare och varje barn får mer vuxentid. Behoven finns men inte pengarna. Eller?

Nej det var inte bara vi aktiva Socialdemokratiska valarbetare som såg orättvisorna och ville ha ett annat samhälle, det var faktiskt 1,827.497 människor. Så många röstade på Socialdemokratena i riksdagsvalet, vi är helt klart det största partiet. men 30,66% av totala röster räcker inte för att få förtroendet att genomföra en annan politik.

Egoismen och främlingsfientligheten segrade, förlorade gjorde de sjuka, arbetslösa, barn i fattiga familjer, det hållbara miljöarbetet för kommande generationer, sunda tillväxten mm. Riksdagsmajoriteten är osäker, men folket har valt och det ska respekteras, självklart. Så är det i en demokrati. Valdeltagandet var dessutom högt vilket i sig är glädjande.

Nu när tröttheten i benen släppt så kommer åter kamplusten fram. Nu börjar en ny mandatperiod och därmed en ny valrörelse. Här i Värnamo Kommun lyckades vi tyvärr inte bryta rådande borgerliga dominans (trots alla glada hejarop vi mött innan valet), men vi ökade med 76 röster och fick över 7000 röster. Det stärker.

Ett kännetecken för en Socialdemokrat är att vi ALDRIG ger upp. På alla sätt och vis kommer vi självklart att jobba för att dämpa de värsta beslutsförslagen och konstruktivt hitta lösningar. Med andra ord - en aktiv ansvarsfull oppositionspolitik. Solidaritet, jämlikhet och frihet är de grundstenar som välfärden och framtiden vilar på, så är det!!!