Skjut inte på budbäraren

Rädda barnens nya rapport om barnfattigdomen i Sverige visar att den fortsätter öka. 13% av alla barn i vårt land lever i fattiga familjer, det är 28 000 fler 2009 jämfört med förra rapporten för 2008.

Har haft förmånen att kunna ta långfrukost idag och läsa morgontidningar. En ledare i fp-liberala morgonbladet ondgör sig över barnfattigdomen, vilket väckte hoppet i mig i tron att äntligen så kan det bli politisk enighet om krafttag mot barnfattigdomen.
Men huvudargumentet i ledaren visade sig vara skäll på Rädda Barnen! De redovisade inte rätt, de hade tillräckligt tydligt beskrivit att bostadsbidragen höjts osv.

Skjut inte på budbäraren när budskapet inte faller inom den önskade ramen!

Visst är det så att åtgärder behövs för att bekämpa fattigdomens orsaker. Kampen mot arbetslösheten är en, förbättringar inom trygghetsförsäkringarna är ett annat, stoppet för avgifter inom skolan ett tredje exempel. Men även kampen för lika lön för lika arbete, jämställdhetsarbetet ingår i vad som behöver göras. Det är inte ovanligt att barn som lever i fattiga familjer har föräldrar (oftast är det mamman) som har ett lågavlönat deltidsarbete.

Jag är tacksam över att Håkan Juholt (S) satte upp barnfattigdomen som en av de viktigaste jämlikhets och välfärdsfrågorna. Löser man grundorsakerna för denna fattigdom så löser man också mycket av annat.

Jag är tacksam över att Rädda Barnen fortsätter ta ansvar för att ta fram underlag och visa på hur barn har det. Att barnen är vår framtid är ingen floskler utan ren skär sanning.

Vilket samhälle vill vi ha?

http://www.rb.se/press/pressmeddelanden/Pages/BarnfattigdomiSverige.aspx